Italian Early Renaissance Painter, 1267-1337 Italian painter and designer. In his own time and place he had an unrivalled reputation as the best painter and as an innovator, superior to all his predecessors, and he became the first post-Classical artist whose fame extended beyond his lifetime and native city. This was partly the consequence of the rich literary culture of two of the cities where he worked, Padua and Florence. Writing on art in Florence was pioneered by gifted authors and, although not quite art criticism, it involved the comparison of local artists in terms of quality. The most famous single appreciation is found in Dante's verses (Purgatory x) of 1315 or earlier. Exemplifying the transience of fame, first with poets and manuscript illuminators, Dante then remarked that the fame of Cimabue, who had supposed himself to be the leader in painting, had now been displaced by Giotto. Ironically, this text was one factor that forestalled the similar eclipse of Giotto's fame, which was clearly implied by the poet.   Related Paintings of GIOTTO di Bondone :. | Lamentation over the Dead CHrist | Decorative band with figure | Last Judgment | Scenes from the Life of St John the Evangelist | GIOTTO |
Related Artists:
Francisco Rizi
Spanish painter, 1614-1685
Thomas Craskell
painted Knowles action off Havana in1758.
louis masreliez
Louis Masreliez (Adrien Louis Masreliez) född 1748 i Paris död 19 mars 1810, var en svensk målare, tecknare, grafiker och inredningsarkitekt. Han var äldre bror till ornamentsbildhuggaren Jean Baptiste Masreliez och son till Jacques Adrien Masreliez, också han en ornamentsbildhuggare, som kallats till Sverige från Frankrike för att medverka vid uppförandet av Stockholms slott. Jacques Adrien Masreliez grundade således konstnärssläkten Masreliez i Sverige. Louis Masreliez kom till Sverige 1753. Han började sin utbildning vid Ritarakademien vid 10 års ålder. Vid ritarakademien saknades utbildning i måleri, varför Masreliez inledde studier vid Lorens Gottmans verkstad. 1769 tilldelades han ett statligt studiestipendium som han använde till en studieresa till Paris och Bologna. 1773 lämnade han Bologna och bosatte sig i Paris, där han bodde under åtta år. Han återvände till Sverige 1782, där han blev ledamot av Konstakademien och året därpå professor i historiemåleri. Han blev rektor för akademien 1802 och direktör 1805. Till hans genombrottsverk räknas Gustav III:s paviljong i Hagaparken